Jag har en fobi, eller vad man ska kalla det. Ganska fånigt egentligen men jag har svårt att göra mig av med den här rädslan jag har. Jag drömmer om att någon gång i livet bo i ett eget hus, med familj och typ katter. Massa yta att designa som jag vill, designa gulliga barnrum, fixa i ordning ett stort kök, göra värsta spaet (eller hur det nu böjs 🙂 i badrummet osv. Ja, det är alltså inte min fobi utan min dröm. Nej, min rädsla består av att man aldrig kan veta när man köper ett hus om det finns ett dolt fel någonstans som kan få oanade konsekvenser!

Det började med att jag hörde talas om en kompis kompis vars källare hade blivit helt översvämmad på grund av ett läckande rör i väggen. Det var ingenting de hade kunnat upptäcka när de tittade på huset utan plötsligt var det bara katastrof och allt som stod på golvet i källaren blev förstört, typ lådor med massa gamla kort och böcker och minnen. Hon var så klart helt förstörd också. Sen började jag läsa på om dolda fel och såg en massa skräckexempel på vad som kan hända. Och det läskigaste är att man aldrig kan veta.

Skuggor på min himmel

Det har gått så långt att när jag tänker mig ett liv i ett eget hus så överskuggas det fina av allt dåligt som kan hända med huset. Tänk om jag och min framtida drömfamilj är borta på semester och så blir det typ fel i någon elledning och huset brinner ner. Alla våra saker, minnen, förvandlade till aska på grund av något vi inte kunnat rå över.

Visst, man ska besiktiga hus och man ska göra det noggrant bla bla bla, men sanningen är att om man inte plockar ner ett hus till grunden kan man aldrig vara säker på att det inte gömmer sig ett dolt fel därinne någonstans, oftast med el eller vatten. Det är väl egentligen el och läckande rör jag är räddast för.

Jag vet inte, jag kanske inte är någon husmänniska. Jag gillar att fixa med lägenheten när det kommer till att inreda och så där, men att typ stå och skruva på en oljepanna eller bygga en altan ser jag helst att någon annan gör. Helst min framtida man förstås 🙂

Att inte ha kontroll

Kanske är jag bara fånig men jag tycker att det är så jobbigt att mina fina drömmar om ett eget hus grusas av de här katastrofteorierna. Jag vet ju att dolda fel i hus är jätteovanligt egentligen om man kollar på hur många hus som säljs. Sen kan ju dåliga saker inträffa ändå. Men det är just det där att man inte vet vad som döljer sig bakom väggarna och att det också är ens eget ansvar vad som finns där som gör mig tokig. I en sån här hyreslägenhet som jag bor i är ju allt det där någon annans ansvar, allt är kollat och kontrolleras regelbundet av värden.

Jaja, jag ska försöka slå bort den här fåniga fobin. Får väl gå i terapi i värsta fall 😀 Men saken är den att jag har funderat på hus en hel del senaste tiden. Jag känner att det börjar bli hög tid att jag hittar nån som jag verkligen vill dela livet med, skaffa barn, resa, allt det där. Ja, ni hörde rätt: Jag vill stadga mig. Känns som att jag är klar med det vilda livet och är redo för något nytt. Och så kommer de där knastankarna farande som ett brev på posten. Det är så man kan bli tokig.